När jag stod och väntade på bussen imorse....

När jag stod och väntade på bussen imorse lade jag märke till en medelålders kvinna på hållplatsen. Kvinnan var finklädd, väldigt eleganta färger och fina plagg som passar ihop med ballerinaskorna, smycken hon bar och den coola bob frisyren som hon hade stylat som en elegant manga figur. 

Kvinnan var fin klädd... orden ekade i huvudet på mig, fin klädd... klädd alltså, som att klä en gran, iögonfallande och passande för årstidens festligheter. Frågan slog mig, skulle vi kunna fira jul utan gran och pynt och presenter? Skulle vi kunna titta på människor och uppskatta skönheten i mänskligheten utan alla fina kläder?

Ytterst svårt skulle jag tippa i dagens samhälle där vi bombarderas dagligen, timmligen, minutligen med all sorts marknadsföring vars ända syfte är att göra oss till människor utan mänsklighet... människor med materiella intressen som går att tillfredsttälla hur lätt som helst och gärna så ofta som möjligt.

Jag vill dra paralleller till en kontroversiell men en lika klok forskare. Den berömde Sigmund Freud tycker att det finns det två huvudinställningar till livet, nekrofili och biofili. Han menar absolut inte den sexuella lusten till lik när han säger nekrofili utan bara kärleken till döden, döden som ett fenomen, döden som avsaknad av liv, energi, förnyelse, kreativitet. Nekrofili är att hugga ner ett träd, för att klä den med alla möjliga pynt och sjunga och dansa runt den för att fira en födelse, nekrofili är att inte ta hänsyn, nekrofili är egoism!!

Inget illa menat om den eleganta kvinnan på busshållplatsen, och inget illa menat om någon som vill se bra ut men jag måste nog påstå att, att se förbi mänskligheten hos människor och fastna vid fasaden är lika nekrofilt som att döda ett trädet för att fira födelse.

Ala